relevance.

Vet inte vad jag ska skriva.Jag kan aldrig i mitt liv föreställa mig, ens på långa långa vägar, hur det känns för er nu. Ni som har förlorat en vän,en son(en bror?)

Det är så djävla orättvist och så otroligt fel. Blir så förbannat arg, ledsen frustrerad...för jag förstår inte vad det är som får vissa människor att handla som de gör. Men jag orkar inte skriva ett helt utlägg om det.

Livet är ingen parantes/sidospår/tillägg/reservalternativ/...livet är DETTA och ingenting annat.  Känns så fånigt att skriva någon slags "carpe diem grej" för vad spelar det för roll när det alltid finns människor som verkar sakna själ. Vad spelar det för roll om man uppskattar sitt liv när det finns så många människor som sätter så lite värde i det att de är beredda att kasta bort det närsomhelst av ingen anledning alls. Någon som inte känner dig,har någon aning om vem du är...vem din familj är..vad du har för tankar/känslor/ambitioner/ livserfarenheter.

Men jag vill gärna tro att det spelar roll. 

Mina,och mängder med andra människors, tankar är hos er.

(Störda djävla idioter jag hoppas ni vrider och vänder er i ångest nu och att ni inser vikten av det ni gjort. Ni har inte bara förstört en människas liv, utan så många fler. Det är ni som borde kräla omkring i ett mörkt vidrigt hål av hopplöshet nu, inte dom. Det enda de har gjort är att älskat och brytt sig om en människa som nu inte finns längre, och aldrig kommer att komma tillbaka, tack vare er.