Take me down to the paradise city where the grass is green and the girls are pretty

Igår när jag satt i skolan och kämpade  började jag känna mig väldigt illa till mods, hjärtat började slå fortare och jag kände mig kallsvettig. Anledningen till detta var att jag insåg hur djävla mycket skolarbete jag kommer ha de närmaste månaderna. Jag har absolut ingenting emot att lägga ner tid på studier,tvärtom. Jag ser heller inte stress som enbart något negativt, utan snarare som en typ av motivation. Men det är för mycket nu och jag orkar inte. Känner mig yr, illamående, har svårt att andas lugnt och vill tjuta. Kan tyckas vara en överdriven och kanske något löjlig reaktion, men så är det. Jag tycker jag är hyfsat effektiv och ganska bra på att planera min tid väl, men  just nu känns det som att det inte kommer att räcka. Det känns som att stressen kommer ta död på min kreativitet, och jag kommer krysta fram något slags halvbra, fantasilöst resultat bara för att jag har en deadline.

Om jag lyckas ta mig igenom denna terminen utan att faila kommer jag att tjuta av glädje och gå och köpa en stor fet tårta.!

Nåväl. I skrivande stund har jag lite svårt att spy ut annat än galla(wrääwrää), men faktum är att jag haft en riktigt riktigt bra dag. Jag vaknade, tvättade, käkade frukost, pluggade,käkade soppa...Sedan tog jag en lång promenad i det underbara vädret. Gick på asfalt som delvis var fri från snö och kände mig skitglad. Hade solbrillor på mig för första gången i år.....lyssnade på fåglarna...lyssnade på Bandit. Snart är det vår och det gör mig så förbannat exalterad och lycklig!!!!!!!!!!!!

Sådärja.

Jag som i stort sett aldrig kollar på tv, slog ändå på den dammiga mackaperen vid klockan 8 för att kolla på den nya omtalade vampyrserien. Helt okej men ingen gåva från Gud.