Det sistnämnda låter ju faktiskt mest logiskt. Det kräver mer ansträngning såklart...men kan helt klart vara värt att satsa på.
Ibland känns det som det enda riktiga intresset jag har är att festa/supa, vilket varken känns speciellt sunt eller givande. Det känns ofta som det fattas något, att det skulle kunna vara så mycket mer och så mycket bättre. Men så har jag tänkt " Äh, jag är ju inte så himla gammal än,när jag blir äldre kommer det automatiskt bli så att jag börjar ägna mig åt viktigare, roligare ,mer meningsfulla och mognare saker"
Jasså?För detta kommer verkligen att ske av naturen?Förstår inte riktigt hur jag har tänkt där. Det finns en ganska stor chans att jag kommer tröttna på allt flummande och supande(det har jag ju till viss del redan gjort)men vad är det som säger att jag kommer att göra någonting åt det bara för att jag råkar vara ett par år äldre?
Jag vet ganska många personer som är tjaaa mellan 25-30 år som forfarande super som svin i syfte att bli aspackade. Kanske även dom tidigare i sitt livfunderade i samma banor som jag,men fortfarande har det inte hänt någonting.
Att supa är ett enkelt sätt att ha kul på,men det ger inte så mycket i längden-möjligtvis ångest över alla puckade saker man gjort och sagt.
Jag vänder mig inte emot all form av alkoholkonsumtion,det är inte det som är grejen. Är bara trött på det här med att supa sig full...känns inte så djävla moget och utvecklande. Och jag vill faktiskt vara mogen-tro det eller ej.
Är trött på att bara snacka om hur jag vill ha det men aldrig få tummen ur röven och göra någonting åt det. Är det så saker händer?Nej.Använder mig ofta av bortförklaringar så som att "alla andra festar ju jämt så är det ju inte så lätt att göra någonting annat...."
Hmm vad gjorde jag de första 20 åren av mitt liv då?Satt hemma och hade tråkigt?Våga/orka vara lite kreativ förfan. NEJ nu tänker jag inte tjata mer om detta idag..förresten har jag 7miljarder saker att göra!!!!!!!!!!!
min vän.
SvaraRaderadu är så himla fin och jag saknar dig.
svacka eller inte, ledsen eller glad, full eller nykter, så är du alltid Du. Camilla. En stomme i ditt inre som har ett egenvärde.
När jag har ont i själen kan jag få för mig att det egentligen är kroppen det är fel på. Det blir ju så mycket lättare då. Konkret liksom. Man kan göra något åt det.
Själen har jag inte lärt mig hur man lagar, men jag måste tro att det går. Jag tror att det går.
Den som lever får se, ordspråket har aldrig varit mer relevant.
Ta varje sekund för vad den är, varje timme för vad den för med sig. Du finns och du är värdefull.
När jag blir lockad av mörka tankar kan jag i alla fall veta ett faktum - att jag en gång sökte hjälp för att få bort det. Alltså är det inte värt att gå ditåt igen, ge upp allt man kämpat sig till.
Vi har kommit så otroligt långt, och vi är alla ensamma på de unika vägar som utgör våra liv. Men vi är ändå tillsammans.
Du har kommit långt och du är stark.
KRAM