Du sa rädslan den går över

Men den där oron stannar kvar
Den gör mig tveksam när du behöver
Snabba avslut, snabba svar

Jag har lyssnat väldigt, väldigt mycket på musik den här sommaren vilket glädjer mig mycket. Jag brukar lyssna på musik mycket annars också..när jag plattar håret, städar, åker buss, promenerar o.s.v. Men senaste tiden har jag lyssnat mer intensivt, verkligen haft det som intresse/sysselsättning. Min tacksamhet emot Spotify tycks växa mer och mer, kan liksom inte sluta imponeras över detta generösa fenomen:)
Dock kan jag sakna att lyssna på mina cdskivor..för det ligger någonting mysigt i att dra på en "riktig" skiva.

Grejen är att jag inte kan lyssna på många av mina skivor utan att få ångest och detta är någonting som bekymrar mig. Skivor som jag köpt de senaste åren kan jag lätt lyssna på...men de som är köpta innan dess är svåra att lyssna på utan att få en fet djävla klump i magen..iallafall de flesta av dem. Jag antar att det är diverse olika faktorer som är inblandade i den känslan. Saker jag förknippar musiken med, att musiken i sig är väldigt blå, att minnen kan kännas obehagliga vare sig de är bra eller dåliga....

Jag kan t.ex bara lyssna på 1 eller 2 av mina Nine Inch Nails skivor. Fan vad det stör mig....de är ju faktiskt ett av mina favoritband. Har svårt för att lyssna på Turbonegro, Kent(deras äldre plattor), Within Temptation, Nightwish, HIM m.fl.
Gaa.
Varför kan jag inte bara börja förknippa dem med nutid istället för dåtid,hur svårt kan det vara?
Tack och lov kan jag lyssna på Manson hur mycket som helst..det är det viktigaste. Men ändå. Vill kunna lägga mig ner i sängen och bara lyssna och njuta precis som förr, men det kan jag inte. Försökte igårkväll men det kändes bara åthelvete fel. Tur att jag gillar att lyssna på radio iallfall..man blir räddad av att den uppdateras varje dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar