Jag är avundssjuk på dig! Du verkar ju vara en sådan glad person. Hur gör du? Är det katten? Eller snuset?

...Ungefär så löd ett sms som jag skickade iväg till en bekant i fredags natt. Kände mig (så som jag rätt ofta gör...) ganska bitter över livet och att det ska vara så satans krångligt. Och att den här killen verkar vara en glad och positiv prick, är något som jag reflekterat över flera gånger.

Vad blev svaret? Något i stil med " ...glad kan man bara vara om man själv vill det, försök att se saker som möjligheter istället för problem. Le mer så mår man bättre. Låter tramsigt men det fungerar..." Och så skrev han också någonting om alkohol, om hur det påverkar hjärnans glädjeämne negativt.

Fann detta sms mycket motiverande! Visst att jag till viss del bad om svar för att jag var bitter, men det berodde också på att jag faktiskt är väldigt nyfiken på hur folk gör för att må bra. Och jag vet ju mycket väl att det faktiskt är precis så som han säger. Man måste vilja vara glad och må bra för att kunna vara det.

Den där viljan känns dock inte alltid så självklar. Varför är det så? För att man inte pallar ansträngningen med att tänka positivt? För att man är rädd för att bli besviken? För att det, fan trot, finns en viss lockelse med misär? Men de stunder då tankarna är betydligt ljusare så känns det så självklart ändå...att det är just det ska vara. Då tycker man att det är lite märkligt att man inte anstränger sig mer för att ha det så.

...Och så ibland, eller ofta, känns viljan väldigt självklar, men då finns inte orken där. Nåväl. Finns mycket att spekulera i här, vi behöver kanske inte ta allt i ett och samma inlägg.

Den känsla som jag hade i lördags har inte funnits där på länge, och det kändes otroligt bra att ha den tillbaka. För jag har saknat den, och vill dit igen.


På tal om någonting annat. Dagens motto: The drugs don't work.
Tycker det är så ledsamt det där med droger. För att inte tala om hur folk talar om det! Så öppet menar jag... tycker det är obehagligt. Får en geleaktig klump i magen när jag hör/ läser om det. Någonting säger mig förresten att jag helt och hållet (eller åtminstone nästan) borde sluta förtära alkohol. Kan se en del fördelar. Dessutom känns det faktiskt som att man skulle bli en mer trovärdig anti-drogare i så fall.

1 kommentar:

  1. Vet du, jag hatar fan det där "man måste vilja vara glad för att vara glad, tänk lyckliga tankar!"-snacket. Finns det inget att vara glad över är det väl bättre att vara ärlig och sura? Känslor är ju ärliga och känner man att livet är piss, då är det så man känner. Ingen kan komma och säga att det är fel.
    Sen är det klart att neggo-människor är rätt störiga ibland men det betyder väl inte att jag ska tvinga på dom falska leenden?
    Man kan inte tvinga på sig positiva tankar, dom måste komma till en.

    Och ja, droger är bajs.
    PUSS!

    SvaraRadera