Tummen ner

för alla dessa bantnings triumfer. BOring + förödande. Att det är helt i sin ordning att äta sig mätt borde vara en självklarhet, men är det inte. Det tycks ibland ligga någon slags prestige i att avstå från det man behöver, vilket är både sorgligt och osunt.

2 kommentarer:

  1. Word sistah.
    Jag kan inte ens förklara hur otroligt tråkigt och sorgligt det är att många av mina vänner skäms för att äta och framförallt: att äta sig mätta.
    "Usch vad jag är mätt, så himla jobbigt" är ord jag hör jätteofta och jag blir dels förbannad på dem för att de får andra som VILL äta att känna dåligt samvete, och samtidigt ledsen då de antagligen mår ganska dåligt i sig själva.

    Saknar dig love <3

    SvaraRadera
  2. Just det där med att människor gärna baklagar sig högt när de är mätta, kan jag definitivt skriva under på. Då brukar jag ibland säga "Ja? det är väl det som är meningen?!" För det är ju faktiskt det som är meningen. Allt är relativt, jag vet. Men det skadar faktiskt inte att fundera på ibland hur mycket människor det finns som inte har möjlighet att äta sig mätta, och som inget hellre skulle vilja än att göra det.

    Och jag tycker också det är jobbigt hur man påverkas av det själv. De kan väl åtminstone skippa den diskussionen när man sitter och äter? Jag ska fan börja prata om kiss, bajs, spyor och blod vid matbordet...känns ju ungefär lika lockande!

    Jag saknar dig med, otroligt mycket!!!! Du är bäst, pöket.

    SvaraRadera