Musik kan vara så vackert att man får ont i magen.
Som nu till exempel, när jag sitter och lyssnar på liveskivan med Håkan ifrån Way Out West förra året. Tänker på spelningen i Slottsskogsvallen igår, som var helt och hållet fantastisk! Hade jag haft lätt för att ta till gråten, hade jag lätt gjort det. Framförallt under sista låten, Nu kan du få mig så lätt. Mamma och jag stod nästan längst fram, och dansade konstant (med undantag för några pauser) under den ca 2 timmar långa spelningen. Jätteroligt var det:) Men också sorgligt!!! Håkan och hans musik framkallar verkligen känslor som är, eum, väldigt känsliga? Känslor som är känsliga, klokt formulerat. Skitsamma, det känns...okej. Jag har för mig att mamma sa något i stil med "Den här konserten kommer att bli ett minne för livet", och jag kan bara instämma där.
Lyssnar nu på Magiskt men tragiskt (.......Behöver lite kärlek från fel sort/och sympatier från fel håll.......)
och tänker på hösten. Tänker på vintern. Tänker på våren. Tänker på sommaren. Jag har inte så mycket mer att tillägga.
Dom har gått för att leva sina liv
Och gud vet att jag måste leva mitt
Och gud vet att jag måste leva mitt
Jag förstår precis vad du menar. Håkans musik får mig nästan alltid att ta till lipen!
SvaraRaderadet blir så personligt att det är svårt att sätta fingrarna på det. Kan tänka mig att spelningen var magisk! KRAM!