"Agera
När jag gick på gymnasiet startade vi en feministgrupp på gymnasiet som hette Agera. Agera är nog en av de sakerna jag gjort i mitt liv som jag är mest stolt över. Vi gjorde mycket skitroliga och häftiga saker: Demonstrationer, resor, temadagar. En smula civil olydnad. Vi var radikala och orädda. Och vi hade sammanhållning. Tillit. Vi hittade stöd hos varandra och vi hjälpta varandra. Jag tror att många av oss är de vi är idag just på grund av Agera, vi hittade vår styrka där. Att sitta och fika med tio-femton andra tjejer i olika åldrar och prata om problem, om utseendefixering, om patriarkatet, om porrindustrin, om elaka pojkvänner, om elaka lärare. Vi var trygga i vår separatism.
Det fanns dem, både killar och tjejer, som tyckte att vi var fascister och emot jämställdhet för att vi inte tillät killar i Agera. Det fanns de killarna som tyckte vi var balla och hejade på oss, men de flesta kände sig antagligen hotade av en separatistisk grupp med politiskt aktiva brudar. Vi tog ingen skit och tillsammans blev vi i princip osårbara. Blev någon tafsad på på krogen så fick det aset en käftsmäll och en sån jävla utskällning att han skämdes ögonen ur sig. Om en lärare förlöjligade någon på grund av att hon var tjej blev det samtal med rektorn. När tjejer i Västervik kände sig rädda för att gå hem själva på natten fixade vi ett fackeltåg och skrek slagord så att det ekade mellan husväggarna i Västervik.
När jag gick i tvåan anordnade vi en Anti porr-vecka på gymnasiet. Vi hade utställningar i biblioteket, spelningar och föreläsningar i aulan. Vi hade fixat dit Louise Eek, före detta prostituerad och alla tyckte det var jättebra. Jag tror inte vi fick en enda negativ reaktion efter hennes föreläsning, alla fattade liksom grejen. Vi hade upplyst de som verkade o-upplysningsbara.
Men även om vi hade framgångar fanns det ändå de som verkligen inte förstod. Både jämnåriga killar som ritade kukar på våra möteslappar och affischer och lärare och rektorer som försvarade det med att "alla vet ju hur killar är". Inte ens när någon skrev "Brudar är madrasser med hål i" på en affisch tog de det på allvar.
När vi ville ha möten på skolan sa Christer Lundh nej och hänvisade till allmänintresset. Han tyckte att vi var likställda med en sportförening och att de inte gärna kunde låta fotbollslaget använda skolans lokaler.
- Feminism rör inte alla.
Vilken idiot han var, Christer Lundh. Att påstå att feminism inte rör alla är som att säga att demokrati eller åsiktsfrihet inte rör alla.
Han är ett av alla dumpuckon jag träffat när jag försökt förändra världen. Eller iallafall Västervik."
Hittade denna text på min vän Elins(http://elinastrid.blogspot.com/) sida, tyckte den var så fin och bra.Kände inte så mycket människor till att börja med när jag bodde i Viken, men genom Agera fick jag både nya vänner och förebilder. Förresten kommer du bli en grym journalist Elin..kämpa på:)
