ff
Carpe Diem God Damnit
Min valborg var nog den bästa på väldigt länge:) Jag satt i kungsparken med Jasmine,Elli,My, och några andra(Lennart hallå)vi lyssnade på musik och chillade, hur kul som helst hade vi. Jag hade tänkt att dra till Trädgårn, men hängde med Sandra till Rockbaren istället. När jag åkte hem somnade jag på bussen(smidig som jag är)och vaknade på slutstationen. Chauffören blev lite sur, men körde tillbaka även fast han egentligen hade slutat:)det tyckte jag var snällt av honom. När jag skulle kliva av tackade jag honom artigt och lovade att det aldrig skulle hända igen. Då log han och sa "ja men annars finns det ju alltid kallvatten" hehe honom gillar vi.
Så nu är det fredag och jag är så glad. Jag bara känner att jag mår väldigt bra, och att det faktiskt är riktigt trevligt att bara vara jag. Det känns som att jag blommar ut mer och mer för varje dag. Saker känns alltmer självklara,och jag kan bli förvånad när jag inser allt oftare hur enkla saker faktiskt kan vara.
En sak är jag 150 procent säker på. Jag tänker aldrig mer leva ett liv som kretsar kring mat,vikt och motion.Ett liv av vikt är inget värdigt liv, så är det bara. Det känns som en sådan otrolig lättnad att äntligen ha insett det.Jag närmar mig friheten med stora steg, och jag är djävulskt tacksam.
Förresten hade jag ett snack med min chef häromdagen. Efteråt var jag så glad(och rörd)att jag hade kunnat gråta. Det känns som att jag har gått omkring och varit så bitter och gnällig på allt som har med jobbet att göra, och jag skäms över de förutfattade meningar jag haft om människorna som jobbar där. Vem är det som inte respekterar vem egentligen?Behandla andra så som du själv vill bli behandlad, what goes around comes around och så vidare. Det känns så onödigt att slösa energi på att fundera på vad andra tycker om en. Mycket enklare att bara vara schysst själv, och helt enkelt bara gilla. Sen om alla inte gillar en tillbaka så får det väl helt enkelt vara så. Man kan ju inte gilla alla. Hursomhelst,det var jättekul att träffa jobbarkompisarna. Folk kanske är mer förstående vad man tror. Jag har oroat mig rätt mycket över att komma tillbaka till jobbet, men nu känns det mycket bättre. Dagens ros går till er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar