Jag inleder det här inlägget med en klagovisa. Idag när jag satt på en bänk i Brunnsparken, tog jag upp min mobil och la brevid mig,för att jag väntade samtal och ville inte rota efter den i väskan när det väl ringde. När jag skulle ta en titt på den upptäckte jag till min fasa att den inte låg kvar. Kom förargat fram till att killarna som suttit på andra sidan bänken måste snott den,och sedan dragit. Förbannade djävla as,hur hade dom mage. Det är tredje telefonen på skrämmande kort tid som jag blivit av med. De två första telefonerna har jag helt och hållet mig själv att skylla,jag slarvade helt enkelt bort dem. Men den här gången var det faktiskt inte mitt fel. Satan,jag tyckte verkligen om den där rosa lilla saken:( No way in hell att jag tänker köpa en ny mobil. Inte någon som kostar över 300 i varje fall. Mobiler hatar mig,och jag hatar mobiler. Har sådan lust att sluta använda dem helt och hållet,det vore rätt skönt. Samtidigt skulle det vara hopplöst att inte kunna bli nådd,eller nå folk.
USCH JAG VILL BARA TJUTA. Den här dagen var helt perfekt fram tills det ögonblicket.Kul liv.
Nu byter jag ämne.
Igårkväll åkte jag hem till Ville och hängde med honom, Stefani och min söta Sandra på hans tak. Den utsikten tog andan ur mig,ärligt talat. Ännu en gång fick jag en fet bekräftelse på vilken vacker stad detta är. Trodde aldrig jag skulle våga klättra ner för den där rangliga stegen,men det gick fint. Det var mycket mysigt,ett sådant där ställe som man skulle vilja visa alla man känner så att de fick uppleva samma känsla som en själv. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig upp,men jag snodde några bilder av Sandra.Nu ska jag fixa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar