De senaste dagarna har varit rätt pissiga och såhär i mitten av veckan tycker jag definitivt att det är dags att ändra riktning på tankar/attityder/handlingar.
Jag ringde min psykolog och frågade(som en svartsjuk bitch!!!!)varför han inte hade ringt mig?????vi hade nämligen ett bedömningssamtal för nästan en månad sen och han lovade då att han skulle ringa mig senast veckan därpå och meddela mig om när jag kan få en tid där. Men han har inte ringt...och jag har dragit mig för att ringa. Men nu känner jag att jag faktiskt har ett starkt behov av att snacka med någon, så jag ringde ändå upp. Han sa att han hade råkat missa mig helt enkelt,men att han trodde att det var jag som stod på tur snart.
SKÖNT.Jag vet ju mycket väl att det är jag själv som har makten att bestämma hur jag vill att mitt liv ska se ut, men jag behöver ändå vissa redskap(= människor) att använda mig av på vägen. Har saknat Gunilla(min gamla psykolog) så otroligt mycket på senaste tiden, och det stöd jag fick av att gå där, därför vore jag så grymt tacksam om jag kunde få tid hos en ny snart. Känner mig rätt vilsen för tillfället, så jag ser fram emot att dela mina tankar med någon. Tills dess(och resten av min livstid!!!!!)får jag faktiskt ta och lita på mig själv och min förmåga att styra över mitt eget välmående.Jag vet att jag kan.<3
Nej nu ska jag kolla en sista gång efter mitt satans busskort. Hittar jag det inte får jag älta det senast tills imorgon,sen ska jag inte gnälla ett endaste dugg över det. Jag har redan konstaterat det tråkiga i det hela,finns ingenting mer att säga nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar