Take your hatred out on me/ Make your victim my head.

Den här sommaren har hittills präglats av så många fyllor att jag inte skulle kunna räkna dem på fingrarna, även om jag hade många fler fingrar än jag har nu. Både karatefyllor utan dess like som resulterat i efterblivna handlingar, och något mildare fyllor, men ack så efterblivna! Överdrev jag nu? Jag tror snarare att jag underdrivit när det kommer till tankar om mitt alkoholanvändande. Ja, folk super mer på sommaren. Och? Det behöver ju inte betyda att det skulle vara så himla mycket sundare. Förresten, när det kommer till alkohol (och andra saker också för den delen), ge fan i att jämföra dig med andra. Skulle andra människors alkoholkonsumtion kunna fungera som någon slags mall för vad som är bra för just dig? Jag tvivlar starkt på detta.

Jag ska sluta dricka, åtminstone tills jag lyckas bygga upp en hyfsat sund relation till alkohol. Det får ta den tid det tar, jag skiter i vilket. Bara för att läget inte är katastrofalt, betyder det inte att det är hållbart.

Egentligen vill jag säga att jag ska sluta helt. Jag känner att det vore det allra bästa, både för kropp och själ. Men när jag tänker på att inte dricka, känner jag sorg, saknad och oro. Oro, just på grund av att de andra två känslorna är så markanta.

Detta kommer bli svårt, det inser jag. Men jag ser alla jobbiga tankar och känslor kring det hela, som tecken på att det är det enda rätta att göra. Fan. Jag vet att nackdelarna är betydligt fler än fördelarna. Ändå är det fördelarna som alltid tycks te sig mest lockande. Och då har det ändå bara gått en, ynka liten dag sedan jag var full senast!

Jag har tidigare varit tvärsäker på att att alkohol inte skulle kunna bli ett problem för mig. Att jag inte skulle kunna låta det bli det. Ganska naivt, inte sant. Det är såå lätt att dricka mer än vad man borde.

Det är möjligt att detta supande kommer att avta vid slutet av sommaren. Det skulle också kunna vara så att jag kommer att finna det något så otroligt svårt och ledsamt att ta avsked av denna "vän", så svårt att jag helt enkelt avstår ifrån att göra det. Trots skola och andra plikter och rutiner. Trots viljan att må bra och göra saker som är bra för än själv. Därför måste det ju vara det bästa att göra någonting åt saken, innan det faktiskt blir ett stort problem.

Det faktum att det är sommar, är bara en fet ursäkt för mig att supa. Alkohol är en verklighetsflykt som heter duga, ingen tvekan om den saken. Hade jag druckit endast för jag tycker det är mysigt att sitta i solen med en flaska rosé, hade det kanske varit lite skillnad. Eller ja, fattar ni? Det handlar ju inte bara om hur mycket man dricker, utan varför man gör det. Man får väl se lite till de avsikter man har med att dricka, och låta ens handlingar baseras på det.

Nu ska jag baka scones. Sedan ska jag kolla på stolthet och fördom.