Jag hade helt och hållet missat att det var 8onde mars idag. Jag firar med att peppa på brasiliansk vaxning med maria över telefonen, och kolla på en oerhört kvinnovänlig mansondvd(?)
på tal om manson ja. efter 10 år är denna människa fortfarande min räddande ängel,mitt balsam för själen,min riddare på vit häst osv. sv. Fortfarande ser jag upp till honom något så otroligt mycket. han är unik,en klass för sig. han är en trygghet....min trygghet. jag tycker verkligen inte om allt han säger och gör, men han är speciell på ett sätt som jag verkligen gillar.
hehe.jag kommer ihåg för typ 6 år sedan, när jag satt och kollade på en annan mansonfilm(god is in the tv)i den stunden tänkte jag "vad som än händer så har jag alltid manson.jag pallar vadsomhelst bara jag har manson" ett ögonblick senare ringde min dåvrande pojkvän och sa något i stil med att han inte var kär i mig längre.självklart blev jag förkrossad:p med andra ord var jag kanske lite väl optimistisk i mitt tänkade. Men faktum är att Manson på många vis har känts som ett stöd för mig geom åren, framförallt de första åren jag lyssnade på dem. Bara en textrad som I wasn`t born with enough middle fingers var ju rena rama terapin. Det är bara en sådan djävla anamma i hela grejen.....:)
Det ska bli så himla kul att se dom i sommar. Visst att jag kanske inte är ett lika troget fan som när jag var yngre, men det är ändå marilyn manson
på tal om manson ja. efter 10 år är denna människa fortfarande min räddande ängel,mitt balsam för själen,min riddare på vit häst osv. sv. Fortfarande ser jag upp till honom något så otroligt mycket. han är unik,en klass för sig. han är en trygghet....min trygghet. jag tycker verkligen inte om allt han säger och gör, men han är speciell på ett sätt som jag verkligen gillar.
hehe.jag kommer ihåg för typ 6 år sedan, när jag satt och kollade på en annan mansonfilm(god is in the tv)i den stunden tänkte jag "vad som än händer så har jag alltid manson.jag pallar vadsomhelst bara jag har manson" ett ögonblick senare ringde min dåvrande pojkvän och sa något i stil med att han inte var kär i mig längre.självklart blev jag förkrossad:p med andra ord var jag kanske lite väl optimistisk i mitt tänkade. Men faktum är att Manson på många vis har känts som ett stöd för mig geom åren, framförallt de första åren jag lyssnade på dem. Bara en textrad som I wasn`t born with enough middle fingers var ju rena rama terapin. Det är bara en sådan djävla anamma i hela grejen.....:)
Det ska bli så himla kul att se dom i sommar. Visst att jag kanske inte är ett lika troget fan som när jag var yngre, men det är ändå marilyn manson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar