jag funderar starkt på att lägga ner detta med internet ett tag. hur mycket jag än anstränger mig så har jag för det mesta en fet djävla klump i magen när jag stänger av datorn, och jag blir bara så trött. trött,ledsen och frustrerad. jag vet att jag är överkänslig och att jag tar åt mig av saker som inte på något vis är menade som något man ska ta illa vid sig av,men jag kan inte hjälpa det. jag försöker verkligen att undvika saker som jag mår dåligt av. just nu försöker jag lägga mest fokus på att försöka göra det som jag vet att jag mår bäst av, men det känns bara som att all skit flåsar mig i nacken hela tiden.
jag vet att jag inte borde grubbla så mycket,men jag gör det ändå.jag är rädd.rädd för vad som ska hända efter de här tolv veckorna.
på dagvården känner jag mig trygg.jag känner att jag bara kan vara jag,och att det faktiskt räcker så. men så fort jag kommer hem kommer rädslan och osäkerheten. velandet.frågorna.kraven.
jag vill bara gråta och spy när jag hör folk prata om bantning/vikt/träning mat OCHSÅVIDARESÅVIDARESÅVIDARESÅVIDARE. jag kanske inte har någon rätt att vara arg egentligen,vad vet jag.de senaste åren har jag tillbringat,jag vet inte hur mycket tid, med att predika som en djävla idiot om vikten av att leva nyttigt.nyttigt?i röven kanske.jag vill bara ta tag i folk och ruska om dom,inklusive mig själv.just nu har jag människor som stöttar mig.som hejar på mig,som vill mitt bästa.som får mig att inse vad som verkligen är viktigt.men sen?jag vet inte var jag ska göra av mig själv.det värsta är nästan tanken på att jag någon gång kanske har påverkat någon människa på det sätt som jag är påverkad just nu. åt helvete med allt vikttjat,det äter fan upp folk inifrån och ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar