Enda sedan jag vaknade i morse har jag haft en föreställning om att när jag kom hem ikväll skulle jag tjuta ögonen ur mig. Men hittills har det inte blivit någon sorgestund...har mest lyssnat på Korn, klippt luggen och fixat lunchlåda. Jag pallar nog ändå. Jag vill gärna vägra att tro att det inte finns hopp för mig även fast det ofta är just så det känns. Blir så ledsen,arg och rädd när gamla mönster gör sig synliga...mönster som jag mest vill kräkas på. Men man kan förändras...det måste väl även jag kunna??????Jag hoppas så innerligt mycket att så är fallet. Orkar inte vara sådär satans hysterisk.
vad har hänt gumman? hoppas det är bra, hoppas det blir bra vad det nu än är. Du vet att du kan alltid höra av dig om det är nåt slå ett signal vad som helst. Vore trevligt att ses snart var för tok för länge sen man såg dig. Alltid kul att träffa dig :)
SvaraRaderakram och förändring behöver inte vara dåligt!
posted by steffi! ^^