Jag funderade (som så många gånger tidigare) på söndagsångest förut och kände mig så djävla missnöjd över att det alltid ska vara så...vecka efter vecka.
Men kom på mig själv med att överdriva en aning. Det är faktiskt inte alls så att jag går omkring och är olycklig varje söndag, de söndagar som verkligen är pissiga är nog ändå ganska lätträknade. Jag har inte bara synfel, jag har vääldigt dåligt minne också så jag har svårt att få någon typ av överblick. Men som jag minns det (ee ja precis) så är läget inte så förbannat illa ändå. Det är bara det att när man har dagar som denna, när man bara vill ligga i sängen , dra täcket över huvudet och skita i allt, så glömmer man lätt att man haft väldigt många bra dagar också. Och det är
då man får känslan av att varenda (sön)dag är så.
Jaja.
Tur ändå att man har Samuel Fröler och kompani..som en tröstande hand på axeln skulle man väl kunna säga!!!!!! Älskar denna serie. Nu ska jag gå och köpa choklad och kolla in sista avsnittet. Tycker det låter så komiskt när patienterna verkligen kallar Johan Steen för doktorn, det ska jag också göra nästa gång jag besöker ett sjukhus. Typ " Vill doktorn ta en titt på min hals?". Respekt yo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar