Nu Har Jag Fått Nog Av Dig

...du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra


Igår morse var jag hos Gunilla. Hon frågade om det var något speciellt jag ville prata om, men jag kunde faktiskt inte komma på någonting. Ingenting i matväg iallafall.Plötsligt känns allt så löjligt enkelt. Jag kan inte komma på något derekt som jag har svårt för nu, jag som alltid haft tusen saker på hjärnan när jag varit där. Alla dessa frågor och funderingar, om saker som inte betyder ett skit i det stora hela. Allt ältande,ifrågasättande...alla rädslor. Jag lämnar detta bakom mig nu. Inte en chans i helvetet att något sådant ska få hindra mig från att leva. Inte en chans. Jag tittar framåt nu, siktar uppåt. Jag har alla möjligheter i världen att leva ett lyckligt och avslappnat liv, och det tänker jag ta vara på. Jag blir inte längre ledsen och tar åt mig av störda smalhetsideal, nu blir jag istället djävligt förbannad. När jag åkte förbi en sådan där reklampelare med Ginas bikinireklam såg jag att någon hade sprejat "sjuka ideal." Blev glad,lättad, peppad. När man är mitt uppe i en ätstörning är det så lätt att tro att alla andra är lika fast som man själv är. Att alla andra har mat,vikt,och motion på hjärnan. Nu vet jag att det inte är så. Visst är det ett problem för väldigt många,och det suger. Men tro det eller ej så finns det en hel del människor därute som inte bryr sig. Som inte låter sjuka tankar styra deras välmående. Jag är själv påväg att utvecklas till en sådan människa,och jag älskar det.

Mina starka,modiga,underbara vänner-vi är SÅ färdiga med det här nu. let`s LEVA